Eriksson Racing

Det har varit svårt att hitta tid att skriva den senaste månaden, men tanken är nog ingalunda att sluta uppdatera den här bloggen. Nu är det en tid sedan FIM Cup dseglades, men jag lägger i alla fall in slutresultatet:

1. Lumijärvi
2. Fornander (SWE)
3. Eriksson
4. Sepp (EST)
5. Nyberg
6. Lehtinen
7. Luhta
8. Meister (GER)
9. Kääpä
10. Kukkonen
11. Backman

Så vi lyckades den här gången inte ta vår vanliga andra plats. Det facto såg det riktigt dystert ut efter första dagen fär vi bara fick ett poäng av fyra och vi var tvungna att vinna alla våra matcher på lördag. Men det gjorde vi och tog oss till semifinal!

Lumijärvi (igen med Jes Gram-Hansen och andra danskar i besättningen) hade segrat i round robinen och valde Mati Sepp som motståndare, vilket matchade oss mot Fornander. Vi vann vår första semi-final match rätt enkelt, men därefter startade jag dåligt (på ofördelaktig sida) i två matcher i rad och det räckte för svenskarna. Så det blev bronsmatch mot Mati som hade fått stryk i två raka. Bronsmatchen var bara en enda match och den lyckades vi vinna. Lumijärvi koddade Fornander i finalen, igen i två raka.

Slutresultatet var väl inte någon lysande läsning för oss, men beaktande hur nära vi var en total flopp så var vi inte alltför besvikna.

Den totala floppen stod i stället det tyska teamet för, men det såg lite ut som om Meister den här gången hade tagit med grabbar som var skickligare med ett stop i handen än ett rep (medges att det här med stopen är lös spekulation, men repen såg i alla fall inte ut att sitta helt rätt i tassarna, och någon poäng med att ta med gubbarna måste det väl ha varit?).

/ Joni

Vi brukar bli andra i Henri Lloyd Cup och blev så också i år.  I besättningen såg vi Janne, Matti och Peter.

Jag tog en titt på gamla anteckningar i vår blog (delvis för att njuta av den utsökta litterära kvaliteten på våra skriverier) och noterade att vi faktiskt alltid har blivit tvåa. Vi började med den här bloggen år 2006 och sedan dess har vi i alla fall blivit tvåa. Nästa år tänker jag bara ansöka om att få vår andra plats utan segling. Men ett faktum som inte framgår av våra placeringar är att nivån har blivit högre år för år. I år var det inga helt enkla matcher, alla matcher måste vinnas både i pre-starten och på banan. Så av alla andra placeringar i Henri Lloyd så tror jag att jag värderar den här högst. 

Tävlingen vanns av Olli-Pekka Lumijärvi som hade stor hjälp av två inköpta förmågor, Jes Gram-Hansen (en av världens bästa matchracingsrorsmän och taktiker, han var i något skede 2:a på världsrankingen) och Mikel Rossberg (senast AC - Desafio Espanol). Tipi Kari stod för det inhemska elementet i besättningen som fördäckare.

Antti Luhta blev tredje efter en solid insats.

Resultatlistan såg ut så här:

1. Lumijärvi
2. Eriksson
3. Luhta
4. Nyberg
5. Kääpä
6. Niemi
7. Hellström
8. Backman
9. Fors
10. Ingman
11. Okkonen
12. Saijonmaa

Vår egen insats måste vi på det stora hela vara nöjda med. Vi vann alla matcher utom en, den ena råkade bara vara fel match att förlora (mot Lumijärvi). De flesta pre-starter var riktigt OK och den här gången hade vi också tillräckligt med aggressivitet för att få totalt tror jag sex eller sju straff på motståndarna. Ett litet minus (närmast ur centrets perpektiv) är att vi också hade minst fyra kontaktsituationer.

Matti och Peter hade inte kappseglat sedan september och det skulle vara överdrivet artigt att påstå att den långa pausen inte märktes alls. Men de manövermisstag vi gjorde kom oftast på rätt platser och vi klarade ändå av att ta hem matcherna Vi har satt vissa mål för säsongen gällande utveckling av kommunikationen ombord, och den här tävlingen påminde om att vi har en hel del jobb framför oss på den punkten.

Men på det stora hela en positiv säsongstart som till och med gav några enstaka poäng för rankingen. 10/11 poäng i round robinen och ljuvligt soligt väder!

(Men lite kommer jag att gräma mig över förlusten mot Lumijärvi, vår klart sämsta insats just i den match där vi borde ha varit på topp…)

/ Joni

Nations Cup finalen blev ett totalt misslyckande. Under round robinen samlade vi totalt noll poäng av nio möjliga och blev följaktligen välförtjänt eliminerade från fortsättningen. Nations Cup vanns igen av det franska teamet som just före tävlingen byttes från Mathieu Richard till Damien Iehl (7nde rankad), en förändring som inte påverkade nivån på Frankrikes representant. Tvåa blev något överraskande hemmateamet med Henrique Haddad vid rodret. På tredje plats kom det danska teamet med skipper Mads Ebler.

Men vi blev alltså ohjälpligt sist.

Hur gick det så här?

Följande faktorer har jag analyserat mig fram till;

• Det mest centrala var antagligen att båttypen, J/24, var ny för oss. Det kändes inte som om vi skulle ha haft större problem med fart eller manövrar, men trots allt så förlorade vi ofta en halv meter på just de ställen vi inte borde ha gjort det. Taktiken blir oerhört svår at få rätt om man är redan lite långsammare eller har lite sämre manövrar än motståndaren. Jag tror att vår viktfördelning i båten var ett problem som ledde till en liten nackdel i fart. Antagligen var mitt styrande inte heller i samma klass som motståndarnas, J/24:an är neutral eller fallgirig på rodret vilket jag tycker är obehagligt och det gör också att det blir betydligt svårare att styra “på känsla”.
• Mina pre-starter var miserabla, vi förlorade dryga hälften och resten var jämna. Några klart vunna pre-starter skulle ha varit på sin plats. En delorsak till startfiaskot var kanske vår långa paus i kappseglandet, det var senast i oktober som jag befann mig på en startlinje. En annan orsak var kanske också att båttypen var ny och därför tog mer av koncentrationen än den borde ha fått göra. En tredje möjlighet är att jag är obegåvad.
• Vår krysstaktik lämnade speciellt andra dagen en del att önska, vi lyckades ta en hel del vindskift baklänges och var ofta på fel ställe. Ett problem var kanske kommunikationen mellan Pasi och mig, jag förstod inte alltid tillräckligt tydligt vad Pasi ville och tvekade på ett antal kritiska ställen. I Irland på hösten samarbetade vi riktigt bra och kanske det igen var den nya båttypen som gjorde det svårare för mig att hänga med i vad som hände på banan?
• Vi hade lite otur. Vissa tävlingar får man en del gratis, men den här gången var det vi som gav gratis och inget fick vi. Två race måste vi avbryta på grund av att utrustningen gick sönder och ingendera gången var det pga av att vi skulle ha gjort något manöverfel.
• Men jag sparade en annan viktig orsak till sist. Nivån på motståndet var hög! Rankingen beskriver inte det så tydligt, men i mitt tycke fanns det inga svaga team på banan. I varje match borde vi ha presterat något extra för att ta poängen hem, en rutininsats räckte inte. Vi var nära i ett par matcher, mot Brasilien förlorade vi t.ex. inte många centimeter, men vi var aldrig på topp och här skulle just det ha krävts.

Men nu är det bara att lägga det här bakom oss och fokusera på nästa säsong. Förhoppningsvis gav tävlingen oss en bra uppvärming för vårens tävlingar och helt säkert är att den i alla fall kurerade oss från eventuellt övermod (men den kuren har vi nog genomgått regelbundet ändå).

/ Joni